Olof Björnsons skrift om vägar, järnväg och ridvägar i Sklillingmark:

Ludvig Borgström skriver 1845 i Berättelser över en resa i Värmland att före 1804 fanns icke ett kärrhjul i nordmarkens härad, utan då färdades man till häst och grödan inkördes på trandringsslipar då vägar saknades. En del vägar hade dock tillkommit till 1845.Vägar inom Skillingmark genom högre myndighets försorg anlagd eller indelad till underhåll synes ej ha förekommit förrän ett stycke in på 1800-talet. I samband med skiften å egendommarna och de olika hammandsägarna emellan har väl mark till vägar till kyrka och kvarn uttagits, men något underhåll av dessa har knappast förekommit. Den första bron över sundet Klevan- Sundshagen är byggd 1822. På 1820-talet har dock fråga om vägbygge uppkommit då major Hällström undersökt en sådan föreslagen från Eda över Olerudsfjället till norska gränsen vid Librovattnet i Bergerud ( väg som blev byggd 1974 ).Då denna skulle komma att kosta 46.000 Riksdaler ansågs den bli för dyr och kom ej ifråga. På 1830-talet streds därefter i flera år om väg över Olerudsfjället. Väg Köla-Skillingsfors en första väg där som blev byggd i slutet av 1830-talet (öppen för trafik 1841) och begagnades till 1900-talets första årtionde. Den gamla vägen från Påterud över Skillingsfors-Boda-Klevan och Högsäter hade någon gång på 1800-talet indelats till underhåll och kallas 1869 för häradsväg. Båda dessa vägar var nu anlagda. Vägen väster om askesjön. Byggandet av denna som sockenväg blev först beslutad å sockenstämman den 2/4 1843. Då socknens alla hemmansägare efter sin skatterätt skulle upparbeta och underhålla var sin lott av vägen, föranledes detta beslut långvariga strider och prövning av K.B 1854 av Häradsrätten 1855, Kammarkollegiet 1857 och Kongl. Majt. 15/11 1858. Härefter blev vägen stakad och indelt 1860. Över denna indelning anfördes ånyo besvär, men den blev dock fastställd av de olika myndigheterna, sist av Kongl.Majts.17/11 1865. Försök till ändring blev även därefter gjorda, men Kongl.Majts. beslut stod fast. Oaktat kommunalstämmebeslut hade genomdrivits av vägens motståndare. Byggandet av denna väg skedde därefter, men bron över sundet till Klevan blev byggd först 1878 och vägen var färdig. Denna väg trafikeras ännu. Hemmanägarnas underhållningsskyldighet bestod till en lång tid in på 1900 talet. Då järnvägen Kristiania-Charlottenberg blev öppnad 1865 med stationerna, först Eidskog(Matrand) och senare Skotterud (1888) drogs den trafik som var till järnvägen vid dessa stationer och vägen öster om sjön. Förslaget om byggande av ny väg Skillingsfors-gränsen vid Högsäter framställdes först 1872 och beslut om undersökning 1874 samt preliminärt beslut om byggande 27/12 1875, varefter slutgiltigt byggnadsbeslut fattades 5/5 1878 och sedan stadsbidrag anvisats bortsattes vägbygget på entreprenad till Ing, P.Larsson vilken byggde vägen.gränsen-Klevan 1879-1880 och erhöll härför 29.000 kronor. Då i stadsbidrag var beviljat 30.700 kronor kom socknen ej att behöva deltaga i någon kostnad för denna väg annat än i underhållet enligt samma grunder, som för de övriga vägarna.Vägen var 36.100 fot i längd. Om ridvägar över skogen till Norge är Solfjällsvägen nämnd i fastebrev 15/10 1673 där hemmanets gräns emot Sundshagen säger följa Solfjällsvägen från  landmärket i Hönebäck och efter 5 rösen till Solfjällsbron å Bergerudsforsen. Prosten Faxell skriver: i augusti 1676 gick löjtnanten och kommendanten på Eda skans själv med 1000 man genom Skillingmark över Solfjället till forsen i Höland. Vägen är nämnd även senare under 1700-talet. Även en annan sådan väg nämnes år 1726 Sätervägen till Grindtjärnsdammen en delegräns i skogen emellan Bergerud och Bunäset. Huruvida Ernviks antagande att under medeltiden en pilgrimsväg ”Eidskogsleia” gått från Järnskog över Hösäter till Norge är riktig eller ej kan ej utrönas. För vinterkörslor hade de olika hemmanen att hålla vägen öppen och plogad, med var sina sträckor över sjöarna. Denna väghållning blev enligt kommunalstämmebeslut 21/1 1877 avskaffad. Körslor med järn och spik från Skillingsfors till Kristiania skedde över Askesjön och Tannsjön och vidare, samt träkol från Mangen skog sedan Norrmännen blivit ägare av Skillingsfors bruk.

Skillingsfors 1955