I skolan har jag gått i halvårsterminer.
1891-92 småskola i Sundudden
folkskola i Sundudden
folkskola i Gunnerud
Handelsskola i Kristiania

När jag slutat folkskolan deltog jag i jordbruksarbetet till hösten 1898 då jag reste till Kristiania, där jag först en tid deltog i arbetet hos min faster, hos vilken jag hela Kristianiatiden bodde, sedan var jag i nära två år anställd som räkningsbud hos en firma Hans H. Holms hattaffär, där jag hade att dra in betalningar på kunders kreditköp. Efter hemkomsten 1902 deltog jag i jordbruksarbetet och i skogsarbete vid avverkningar, varvid jag 1905 efter slutad 1: a året militärtjänstgöring 1906-1907 ledde utdrivningar av en skogsavverkning för Laurits Säthern i Bergeruds skog från hösten 1908-1911. Skogsarbete med stämpling, drivning, timmermärkning hos Sundshagsfors Aktie Bolag och från 1912 till 1940 för AB Sundshagsfors Bruk, från 1914 som skogsförvaltare.

I fråga om undervisning i socknen i äldre tider har ju egentlig obligatorisk skolundervisning införts 1839 och skriftliga handlingar som visar bönders skrivkunnighet och lärdom äro ringa. Dock av behållna rättegångshandlingar såväl i tvistemål som legala saker, att upplysning fanns i vad tiden krävde. Om skrivkunnigheten i början bland bönderna väl var liten och i regel länsmännen anlitades vid arvskifte och dylikt fanns ju även från 1600-talet skrivkunniga tulltjänstemän boende inom socknen. Så har en sådan 1692, Brask, för församlingsbor till Kunglig Majt. Skrivit en klagoskrift om kyrkobygge i Järnskog att han hotades med åtal. Och då tionde lång den 1617 i pastoratet för skatt till Elfsborgs lösen bland annat kunde bestyrkas av Anders i Vikene och Anders i Hångsta borde de ju ha läst vad prosten skrivit även om de undertecknat endast med bomärke. Och från 1687 finns i Bergerud en skrifteshandling där endast bönder finns omnämnda som närvarande och utfärdande av handlingar. Av handlingar som utfärdats vid köp och arvskifte finns från 1700-talet flera i behåll som utfärdats av bönderna själva även om till sådana i många fall en länsman ofta anlitats till hjälp. Tillgången av skrivpapper och andra skrivmaterial har nog varit mycket liten här på gåspennans tid. I fråga om läskunnighet fanns ju knappast något att läsa utom det handskrivna då tidningar ju ej fanns och knappast ej heller som regel några böcker.
I bouppteckningen efter tullnären Hult 1763 som måste anses som lite högre bildad är hans bokförråd specificerat så:
En bibel
Baggens postilla
Arenroths sanna kristendom
En bok söta tankar om gud

Böndernas bokförråd torde vara ännu mindre. Som Skillingmarkingarna även under dessa tidiga skeden, hade mycken förbindelse med närmaste trakter i Värmland och även med de Norska städerna Kristiania och Fredrikshald och skött sina affärer där klanderfritt, torde, trots att ej några egentliga skolor fanns, kännedom i de ämnen skolan har att lämna, ha i möjligaste mån funnits. Detta genom undervisning i hemmen, inom familjen och även en enskild undervisning av anlitade mera kunniga från andra familjer. Så säger bland annat Olaf Andersson att innan han på 1830-talet blivit lärare, har han varit i Hångstad och i Vikekne och läst med några flickor för konfirmationslov.

Om Skillingmark skriver kyrkoherde Gustaf Norsen 1689 ” Här i församlingen har i gamla tider bott flera kända personer och äro här födde, som blivit store och berömlige män. Han nämner underståthållaren Axel von Axelsson och en son till Anders Jacobsson i Gunnerud född på 1600-talet, blev kyrkoherde, så att någon privat undervisning måste ha skett för att komma in vid högre läroverk.
Särskild sådan privat undervisning för elever som skulle in i högre skolor skedde även i senare tider bland annat av komministern i Hofsten.
Den egentliga folkskolan infördes år 1839 då Olof Andersson i Bön anställdes som ordinarie lärare men någon utbildning till lärare hade han nog inte då, utan han fick 22 september, 1843 resa till Karlstads seminarium där han den 18 juni 1844 fick betyg som lärare. Han uppehöll sedan tjänsten som klockare till1871.
Den egentliga småskolans två årsklasser synes först ha undervisats av Jon Tolsson i Hångstad och senare av Olof Nylander i Klevane och undervisningen skedde i olika bondgårdar innan de två skolhusen å Sundudden och i Gunnerud blevo uppförda 1871, blev Peter Pettersson i Boda ansatt som lärare och klockare. 1839 hölls folkskola i Högsäter.
De skollokaler som uppfördes innehöll vardera blott en skolsal, där under småskolan två årsklasser och under folkskolan fyra årsklasser skall undervisas ena halvåret å Sundudden och andra i Gunnerud och varje årsklass uppgick till ca. 20 och däröver varav ungefär hälften kom på vartdera stället. Småskolans klasser på 1890-talet blev dock mindre då lärarinnor det halvår folkskolan disponerade skollokalerna höll undervisning i några bondgårdar i norra och i Sockenstugan i södra distriktet. I norr var ansatt en lärarinna och i söder Johannes Svansson. I folkskola hade läraren däremot att undervisa samtidigt 4 årsklasser ca 40 barn och däröver i en sal. Vid muntlig undervisning i 1 och 2 klass fick 3 och 4 ha tyst övning i skrivning, teckning och räkning och vice versa. I småskolan skedde de första övningarna i skrivning och räkning å griffeltavlor, då tillgången av annan skrivmateriel var mycket mindre än nu förtiden även under 1890-talet.
Enligt folkskolestadgan var de kursämnen som skulle genomgås vara:
Kristendomsundervisning
Biblisk historia och katekes
Modersmål
Innanläsning
Språklära
Rätt-och uppsatsskrivning
Välskrivning
Räkning
Geografi
Historia
Naturkunnighet
Teckning
Sång
Gymnastik
Slöjd
Därutöver fanns upptagna, geometri och trädgårdsskötsel som dock ej fanns med i undervisningen så sent som på 1890-talet och i en del av de andra ämnena blev också undervisningen   

Huvudämnena i undervisningen blev:
De två kristendomsämnena då en sträng kyrkoherde var ordförande i skolrådet och en katekes och en särskild biblisk historia med utdrag ur såväl gamla som nya testamentet hade att genomgås.
Innanläsning
Räkning i de 4 räknesätten

Om skolundervisningen även på 1890-talet var liten och därförut ännu mindre, lärde man sig de första grunderna i räkning skrivning och särskilt i läsning, så att man i varje fall kunde läsa sig till vad man hade att utföra i vad kunde bli ålagt att göra.
Från slutet av 1880-talet var folkskolläraren i Skillingmark några år Hedner sedan Lindelöv 1 år och därefter Sjögren 1 år varefter Nygren fram till sekelskiftet var ensam lärare intill då även en andra lärare tillsattes och undervisade i läsning.
Historia genomgicks, en kortare Sveriges historia (Odhner).
Geografi huvudsakligen Sveriges geografi i sammandrag och karta
Modersmålet i övrigt blev rättskrivning huvudsaken, det blev att ta hänsyn till grammatiken och därför läste vi nog dåligt
I naturkunnighet blev det mest om de mera kända djuren och växterna vi läste.
Teckning, sång, gymnastik var undervisningen liten
Då några skolskjutsar naturligtvis inte fanns under dessa tider, hade eleverna att gå ifrån hemmet till skolan en väg som kunde uppgå till en halv mil eller därutöver och att medföra smörgåsar och mjölk till middag i skolan. Om skolundervisningen under halvtidsläsningen på 1890-talet var liten och tidigare ännu mindre, lärdes dock huvudgrunderna läsning, skrivning och räkning så att man kunde i böcker, lagar och förordningar kunde läsa sig till vad man hade att göra för att kunna utföra vad som erfordrades i livet, Så var förhållandet med de äldre som verkat före vår tid. Vilket framgår av behållna stämmoprotokoll och övriga handlingar från 1800-talet. Detta framgår även av att Olof Andersson i Bön utan egentlig skolundervisning 1839 kunde anställas som ordinarie lärare och han 1843-44 på 8 månader 26 dagar kunde examineras
Under alla tider har utom den undervisning som av skolan lämnats de yngres föräldrar fått undervisa sina barn i allt som dessa måste kunna för fullgörandet vad som av dem kom att erfordras i deras kommande yrken.Så för bönder i jordbruk med alla dess bisysselsättningar. För hantverkare t.ex.skomakare, skräddare, snickare, smeder m.fl vilka som regel lärde sina yrken av fadern.Så även kvinnligt hantverk och övrigt arbete som kom på deras lott,blev döttrarna som regel undervisade i av modern.Så sker ju även nu i de yrken som kavarstå och ej övertagits av maskiner.På samma sätt torde även den läskunnighet och kunnighet i räkning som i äldre tider ha funnits och i något senare tid bevisligen har funnits,de äldre ha fått undervisa de yngre.Detta gäller även om kännedommen om de lagar ochsom de vid varje tid hade att rätta sig efter.Då under min tid 1800-talets slut till nu,såväl arbetet i alla yrken ändrats genom nya redskap och en mängd arbeten övertagits av maskiner och fabriker. Lagar och förordnande både tidigare och fortfarande med korta mellanrum ändras,har ju aldrig vare sig tidigare eller nu någon skola kunnat eller kan förutse sådana förändringar.Så att även den som nu fullärd lämnar skolan får nog finna sig i att lära på nytt under hela livet.

Fina skolflickor. Stående från vänster: Anna Lisa Björnson, Aina Thorén, Eivor Stolpe, Solveig Orknäs, Maja Andersson, Asta Nylander, Tyra Olsson, Minda Björnson (gift Eklund) samt Vilma (okänt efternamn) Minda var född 1919, oklart vilket år fotot är taget.

Skolfoto från 1926, 103 elever vid Hångstads skola, texten kommer uppdateras.

Längst ner från vänster: Bror Rimnäs, Alf Höglund, Gösta Groth, Kåre Monsén , Birger Stolpe, Evert Nilsson, Arvid Krogh, Bertil Stolpe, Rune, Kjell Olsson Klevane, Olle i Backen,Gunnar Olsson, Knut på Nupperud, Bertil Olsson, Rune Kristiansson, Assar Gustavsson.
Osäkert om det är rätt ordning på de 8 sista pojkarna i listan.

Andra raden från vänster: Sina Gustavsson, Edit Nilsson, Torborg Tideman, Annie mossvik,Ester Jansson, dagmar Olsson Kindle, Asta på Klevekul, ?, Eivor Johansson Kajsa Gustavsson Linnevall, Brita Nygård, Kajsa Boman ?, Ingegerd Olsson, Karin Nilsson, Frideborg på Plassen, Borghild på Sätra, Aina Toren, Brita Boman, Anna Kullgren, osäkert på stavning av namn och om de är rätt placerade

Tredje raden från vänster:?,?,?,?,?,Margit Olsson, Klara Mossvik, Judit Olsson, Alvina Thoren, Minda Björnson (med ett lite kryss över huvudet) Tyra Olsson, Asta Nylander, Vilma, Solveig Orknäs, Hildevi, Ester Kullgren, Maja Andersson, Eivor Stolpe, här står även namnen D...Stolpe och Karl-Erik Stolpe

Fjärde raden: Finns endast namn på lärarna folkskollärare Rut Rangström Värling, Hugo Värling, småskollärare Hildegard Bengtsson och Elin Olsson

femte raden:

Översta raden finns följande namn Karl på Linnerud, Alif T., Henny Nilsson, B. Olofsson, Erik Bohman; Kullgren, Ove Nilsson, Uno Rimnäs

Klicka på fotot för att förstora bilderna här nedan. Vi behöver hjälp att skriva namnlistor i anslutning till dessa foto, samt årtal för att kunna lägga dessa foton i rätt ordning.

Från Vänster rad ett längst upp: 1. Erna Olsson 2. Ingegerd Bengtsson 3. Marta Andersson 4. Kerstin Åhser 5. Kaisa Persson 6. Gunhild Malmgren 7. Maja Persson

Rad två: 1. Bengt Björnson 2. Pelle Persson 3. Sture Björnson 4. Gustav Krogh 5. Olle Börjesson 6. Ragnar Jonasson 7. Harald Nilsson 8. Nils Svensson 9. Bror Granström 10. Bryngel Andersson

Rad tre: 1. Lärarinnan Inez Mossberg 2. Karin Stolpe 3. Aina Johansson 4. Sigrid Kutt 5. Edit Axelsson 6. Kerstin Olsson 7. Gerda Åhser 8. Astrid Olsson 9. Eivor Krogh 10. Folke Bengtsson 11. Läraren Gustaf Persson

Rad fyra: 1. Gunvor Kutt 2. Britta Persson 3. Torborg Eriksson 4. Inga-Lill Olsson 5. Märta Bengtsson 6. Lisa Börjesson 7. Ann-Marie Björnson 8. Inez Andersson 9. Maj-Lis Olsson 10. Gördis Åhser 11. Ella Kutt

Rad fem: 1. Hugo Kutt 2. Rune Andersson 3. Erik Bengtsson 4. Nils Persson 5. Konrad Olsson 6. Gunnar Axelsson 7. Bertil Tvetus 8. Erik Evensson 9. Lars Tvetus